Det känns som att Mattis och jag glider allt mer ifrån varandra utan att vi tänker på det. Jag känner inte samma glädje över att träffa han. Han är i lumpen kommer hem på helger. Det är just där allt tar stop känns det som. Känner att jag gör allt för att vi ska träffas. Men det är som tiden inte räcker till för oss. Vi har våra saker att ta hand om. Han har sin bil och jag har min vingliga häls som aldrig vill bli bra. Älskar vi varandra? Jag vet faktisk inte. Dom små fåglarna som levde i min mage finns knappt kvar. Det känns som att det hade varit bättre om han och jag hade förblivit vänner. Men jag älskar han ändå<3.
